Hej ännu en gång! Jag tycker verkligen synd om er läsare som får stå ut med mitt tjatande om Chamiro!
Men jag valde att skaffa blogg bara för att kunna skriva mina känslor och tankar och det är pricis vad jag gör...
Jag tycker verkligen att det är skit jobbigt själv att jag blir deprimerad helt plötsligt,men ändå vill jag ju ha minnerna kvar av tiden vi hade,bara att det kanske inte behövde påverka så mycket som det gör...
Slutet av sommaren 2009 nästan höst blev du såld och det var mitt största och värsta livs förändelse! Jag mådde inte bra,jag ville inte fortsätta,jag var förtvivlad och helt konstig,jag kände att jag inte var mig själv...
Chamiro och jag har många fina minnen tillsammans,jag får mina "ryck" då tanken kommer på dig och det kan sluta att det trillar ner tårar nästan som floder ner för ögona,det kan ta en bra stund innan jag börjar fatta igen att det inte finns något att göra. Vissa dagar önskar jag att jag inte träffat dig eller rättaresagt att du inte hade velat haft kontakt med mig,det var ju tack vare dig som allt dethära började,jag är glad för det men ändå inte,känslan är svår att beskriva men ochså mycket lidande när jag väl har den. Jag kommer nog alltid ha känslan inombords men jag måste tänka om!
Det har alltid funnits en lapp i mitt huvud där det har stott: Om du dör Chamiro,då dör jag med dig!
men jag måste som i filem: I taket lyser stjärnorna, tänka istället: Om du dör Chamiro,ska jag leva för dig!...
Den tanken måste jag träna att tänka på dig! Jag måste tänka possitivt och inte negatift! men när jag väl är där,ska tänka possitift och vara glad så är jag inte glad,tanken kommer upp och jag blir nere igen Varför?? är det ett handikapp eller vad?? Varför? jag menar många favorit hästar har dött och du (förmodligen) lever du och har det bra,men att inte kunna se dig och vara med dig på det sättet jag kunde förut gör mig orolig,men jag har ingen förklaring till varför,jag kände bara att jag har mitt ansvar att du har det bra,nästan som om du är mitt barn,mår inte du bra,mår inte jag bra..
Saken är ju då den jag vet inte vilket av det,har du det bra eller inte? varför blir det som det blir? kan jag inte bara vara glad? måste jag tänka på dig så mycket att det blir jobbigt?
Chamiro tänker nog inte på mig så varför kan inte jag bara sluta tänka på dig inte helt men inte lika mycket som nu!?
Du min Chamiro!,du kommer ALLTID vara min! BARA! ALDRIG någons annan! Jag ska ALDRIG glömma dig! Jag kommer ALLTID att älska dig,för det spelar ingen roll att du är en häst..du kommer alltid vara min...
(jag vet inte kanske är allt det hära bara en grej som gör så att jag inte ska glömma minnerna,jag tänker inte så hära jämt men jag har verkligen mina "Chamiro stunder" )